Jag är ledsen... Och jag gråter. Jättemycket. Och jag känner mig så otroligt töntig men samtidigt är jag så jävla arg....
Min brorsa liksom åt upp varenda en utav mina lussebullar. Jag var värsta stolt för jag hade gjort så goda och fina lussebullar... Sen bara är alla borta. Och jag hade till och med frysit in hälften och jag var bara borta i typ en timme eller nåt och när jag kommer tillbaka så är ALLA borta. till och med de i frysen. Jag blir så jävla ledsen. Så himla himla himla ledsen blir jag. Och arg. För han är dum. Och tjock. Och fan för honom. Och fan för allt. jäkla dumma lillebror. Han är dum dum dum dum dum. Och fan för att jag måste vakta honom varenda nedrans jäkla sekund så att han inte äter upp allt i hela huset. och fan för det. och fan för honom.
Så jäkla ledsen...
tisdag, december 02, 2008
Julkalendersdagen
NEJ JAG VILL INTE GÅ PÅ ÅTERTRÄFF
OCH ÅTERTRÄFFA DIG
Idag såg jag och Linus på massa julkalendrar på hans hål (jag hade slutat, men lika lite som jag ville åka hem, gissade jag att han ville vara ensam på sitt hål. tatata).
Det var kul. :D
Då mindes jag min favoritjulkalender från när jag var liten, som var När karusellerna sover. Den var så himla bra. Minns att jag till och med hade spelet och spelade det lååångt efter julen var över. Jag tyckte även om Pelle Svanslös. Det är så himla gulligt. Linus hade till och med vantar som liknade Pellernas tassar. Fina vantar!
Jag har bestämt mig för att se om hela den här julkalendern. Himla fin vinjett!
Såg ni julkalendern imorse?
måndag, december 01, 2008
Nu ska jag också skriva en önskelista. :D
Det är så spännande att veta vad andra önskar sig.
Därför ska jag skriva vad jag önskar mig.
Imorgon ska jag till en sticksak med Bea, tror jag. Kul kul kul det kommer bli :)
Jag har kommit till hälen nu på andra sockan. Jag har inte precis stickat så mycket för jag har haft lite annat för mig. Men snart snart blir det till att sticka mycket igen. Har ju mycket ledig tid framöver eftersom att jag slutar halv ett varje dag hela veckan:)
Note to self: måste skriva ut några saker också...
Det är så spännande att veta vad andra önskar sig.
Därför ska jag skriva vad jag önskar mig.
- Tjocka strumpbyxor
- Systemkamera (i värsta fall kan jag säga att jag behöver en till skolan)
- Garn i fina färger
- Spökereflex (som jag faktiskt redan har fått. av sprattel. tack sprattel!)
- Ljusblåa mjukisbyxor
- Pysselsaker (alltså typ scrapbook sats, and stuff. för det är så fint)
- Plattång
- Sticksaker
- Mini fotostudio (verkar asballt)
- Mobiltelefon (min nuvarande har gått sönder)
- Dexter DVD-box (eller Criminal Minds eller CSI eller Arrested Development eller the big bang theory. Alla är bra. Alla tas emot i största tacksamhet. haha)
- nu började det på ett igen. how annoying is that.
- Skivor önskar jag mig. Många skivor. Bright Eyes och Electric President och Her space Holiday och Kate Nash och så vidarrrrre. För musik uppskattas alltid.
- Böcker. (Hungerspelen typ. Bra böcker i allmänhet)
- Filmer (ALLTSÅ, jag måste utöka mitt filmbibliotek, för det krymper)
- CHOKLAD
- SLUT PÅ LISTAN.
Imorgon ska jag till en sticksak med Bea, tror jag. Kul kul kul det kommer bli :)
Jag har kommit till hälen nu på andra sockan. Jag har inte precis stickat så mycket för jag har haft lite annat för mig. Men snart snart blir det till att sticka mycket igen. Har ju mycket ledig tid framöver eftersom att jag slutar halv ett varje dag hela veckan:)
Note to self: måste skriva ut några saker också...
söndag, november 30, 2008
Jag blir så sjukt frustrerad över att jag inte vet hur jag ska ordna mina egna problem. Ingen annan kan ju fixa dem. Det är min uppgift, och jag klarar inte av den. Det gör mig arg.
Jag blir så förbannad när jag inte kan uttrycka det jag vill säga. Jag hittar inte de rätta orden. Jag förstår inte varför andra människor inte känner så. Tänker de inte? Kan det verkligen vara möjligt att människor inte tänker? Ibland känns det som att man är den enda som förstår hur stört sned den här världen är.
Jag blir så förbannad när jag inte kan uttrycka det jag vill säga. Jag hittar inte de rätta orden. Jag förstår inte varför andra människor inte känner så. Tänker de inte? Kan det verkligen vara möjligt att människor inte tänker? Ibland känns det som att man är den enda som förstår hur stört sned den här världen är.
lördag, november 29, 2008
Don't you want to share the guilt?
Just nu är jag så himla trött på allt. Eller egentligen inte. Men jag vill inte gå i skolan mer. Jag vill bo själv någonstans i en stad där jag kan vara helt anonym. Jag vill ha vänner, men inte vänner som är helt bitchiga och som faktiskt vill vara med mig också. Ibland känns det som att jag inte känner dem ett enda dugg, trots att jag är med dem hela tiden.
Jag gillar att pyssla med mina saker. Måla, rita, sticka, klistra, osv. Då behöver jag inte tänka så mycket på allt trams som jag måste stå ut med sen. Jag gillar att gå själv. Jag gillar att vara ensam. Jag gillar att vara tyst. Jag gillar att sjunga högt och dansa i mitt rum framför spegeln och skaka på hela huvudet så att håret flyger. Jag gillar det. När håret flyger. Jag tycker att jag är fin då. Jag gillar mer att umgås med gamla människor än med unga. För de gamla människorna har sedan länge förlorat sitt behov av att hävda sig. De behöver inte alltid vara bästvackrast. Det är skönt. För då kan man vara sig själv. Man kan säga saker och de kan titta på en och le. Och om jag hade sagt samma sak till en person i min egen ålder, hade den hånlett åt mig och säkerligen bara gått därifrån. Jag orkar inte att människor är så sjukt puckade jämt. Förstår dom inte?!
Jag hoppas att jag SNART kan få min dator tillbaka. Jag saknar den så sjukt jäkla mycket.
Yeah at least I'm lucky I don't have all the power in the world so I can't fuck everything else up.
Jag gillar att pyssla med mina saker. Måla, rita, sticka, klistra, osv. Då behöver jag inte tänka så mycket på allt trams som jag måste stå ut med sen. Jag gillar att gå själv. Jag gillar att vara ensam. Jag gillar att vara tyst. Jag gillar att sjunga högt och dansa i mitt rum framför spegeln och skaka på hela huvudet så att håret flyger. Jag gillar det. När håret flyger. Jag tycker att jag är fin då. Jag gillar mer att umgås med gamla människor än med unga. För de gamla människorna har sedan länge förlorat sitt behov av att hävda sig. De behöver inte alltid vara bästvackrast. Det är skönt. För då kan man vara sig själv. Man kan säga saker och de kan titta på en och le. Och om jag hade sagt samma sak till en person i min egen ålder, hade den hånlett åt mig och säkerligen bara gått därifrån. Jag orkar inte att människor är så sjukt puckade jämt. Förstår dom inte?!
Jag hoppas att jag SNART kan få min dator tillbaka. Jag saknar den så sjukt jäkla mycket.
Yeah at least I'm lucky I don't have all the power in the world so I can't fuck everything else up.
The Kinks i mitt lisiga lilla jul-hjärta.
Imorgon kommer min släkt och Ingela hit och äter lunch med oss och fikar julfika. Så himla mysigt. Jag ska baka lussebullar nu till imorgon. Gott, va!
Jag är glad idag, men det känns ändå lite fel. Det liksom gnager. Så ibland får jag omotiverade vredesutbrott och smäller i dörren lite extra hårt, bara för sakens skull. Men säkert har det bara med min soon-to-come-period... Haha. Fyfan vad jag hatar det, egentligen.
Man bara LOL.
Anywaaaay, vi hörs. :)
P.S. Lise är världens bästa person, tror jag.
Imorgon kommer min släkt och Ingela hit och äter lunch med oss och fikar julfika. Så himla mysigt. Jag ska baka lussebullar nu till imorgon. Gott, va!
Jag är glad idag, men det känns ändå lite fel. Det liksom gnager. Så ibland får jag omotiverade vredesutbrott och smäller i dörren lite extra hårt, bara för sakens skull. Men säkert har det bara med min soon-to-come-period... Haha. Fyfan vad jag hatar det, egentligen.
Man bara LOL.
Anywaaaay, vi hörs. :)
P.S. Lise är världens bästa person, tror jag.
Wihoooooo, jag är klar med ena sockan.
Nu kan jag ha den på mig och inte frysa om foten.
Bara andra sockan kvar! wihooooo.
Sen har jag en komplett samling av ett par strumpor
gjorda av LISE!
Åh, den är så tjusig.
Godnatt! (mina ben viker sig av trötthet!)
Sussa Nallen (höhö internt skämt. Så internt att bara jag fattar det)
Nu kan jag ha den på mig och inte frysa om foten.
Bara andra sockan kvar! wihooooo.
Sen har jag en komplett samling av ett par strumpor
gjorda av LISE!
Åh, den är så tjusig.
Godnatt! (mina ben viker sig av trötthet!)
Sussa Nallen (höhö internt skämt. Så internt att bara jag fattar det)
torsdag, november 27, 2008
Min dag
Idag slutade jag halv ett.
Då åkte jag till VÄSBY (där jag bor) med tåget
och gick in i garnaffären
och satt där och stickade
fram till klockan fem
så jag bara hej sticka i 3½ timme.
för övrigt så lång tid det tog för mig att sticka hälen.
TREVLIGT!
Jag gillar verkligen att sticka.
Men jag måste läsa också. Och skriva mitt tal till nationella svenska b.
Då åkte jag till VÄSBY (där jag bor) med tåget
och gick in i garnaffären
och satt där och stickade
fram till klockan fem
så jag bara hej sticka i 3½ timme.
för övrigt så lång tid det tog för mig att sticka hälen.
TREVLIGT!
Jag gillar verkligen att sticka.
Men jag måste läsa också. Och skriva mitt tal till nationella svenska b.
Jag minns när jag var liten. Fyran, femman kanske.
Jag minns hur ont man brukade ha i brösten. För de växte ju.
Och alla andra var ovana vid att man hade bröst så de "råkade" ju alltid liksom bumpa in i en. Och självklart gjorde det helt otroligt ont. För att Ja, kvinnor har också ont.
Jag avskydde mina bröst. Det var det värsta som någonsin hänt mig, i alla fall då. Alltid gick jag med armarna över dem för att täcka, för jag både skämdes för dem och ville skydda dem (från möjliga hot, det gör ont). Det gjorde att jag utvecklade ett litet hat för dem. Det har ju uppenbarligen försvunnit nu. Men jag minns då, hur mycket jag hatade mina bröst.
Jag undrar ifall andra var med om samma sak?
Jag minns hur ont man brukade ha i brösten. För de växte ju.
Och alla andra var ovana vid att man hade bröst så de "råkade" ju alltid liksom bumpa in i en. Och självklart gjorde det helt otroligt ont. För att Ja, kvinnor har också ont.
Jag avskydde mina bröst. Det var det värsta som någonsin hänt mig, i alla fall då. Alltid gick jag med armarna över dem för att täcka, för jag både skämdes för dem och ville skydda dem (från möjliga hot, det gör ont). Det gjorde att jag utvecklade ett litet hat för dem. Det har ju uppenbarligen försvunnit nu. Men jag minns då, hur mycket jag hatade mina bröst.
Jag undrar ifall andra var med om samma sak?
onsdag, november 26, 2008
Sticknings-fling
Wreck This Journal
jag kunde inte sova ordentligt i natt
för innan jag gick och la mig
såg jag en silverfisk
(eller tvestjärt
eller random insekt med tvestjärtsstorlek)
och den hade tentakler (!!!!) (i rumpan)
i badrummet
och jag bara holy moly!!!
ångest i sängen. jag blir attackerad av alla världens kryp när jag sover!
sedan drömde jag drömmar
om någon som kastade sig in i ett litet utrymme
där det fanns en automatisk elstötsapparat
och personen brann upp
man hörde från långt håll bara: "OH MY OH MY, I'M BURNING!!"
och man kunde inte göra nåt
så man hörde skriken från mannen allt eftersom att han brann upp
det var hemskt
jag vaknade med ett ryck och panik "SHIT JAG HAR FÖRSOVIT MIG?!?"
men klockan var bara 10 i 4, och givetvis kunde jag inte somna om.
för innan jag gick och la mig
såg jag en silverfisk
(eller tvestjärt
eller random insekt med tvestjärtsstorlek)
och den hade tentakler (!!!!) (i rumpan)
i badrummet
och jag bara holy moly!!!
ångest i sängen. jag blir attackerad av alla världens kryp när jag sover!
sedan drömde jag drömmar
om någon som kastade sig in i ett litet utrymme
där det fanns en automatisk elstötsapparat
och personen brann upp
man hörde från långt håll bara: "OH MY OH MY, I'M BURNING!!"
och man kunde inte göra nåt
så man hörde skriken från mannen allt eftersom att han brann upp
det var hemskt
jag vaknade med ett ryck och panik "SHIT JAG HAR FÖRSOVIT MIG?!?"
men klockan var bara 10 i 4, och givetvis kunde jag inte somna om.
måndag, november 24, 2008
Något jag hittade på min dator
Det här är en väldigt bra skriven text.
Varje dag vaknar en gasell upp i Afrika. Den vet att den måste springa snabbare än det snabbaste lejonet, annars kommer den att bli dödad.
För att inse värdet av en far – fråga någon som inte har en.
För att inse värdet av en kram – fråga någon som aldrig blivit älskad.
För att inse värdet av en brödbit – fråga någon som inte har ätit på en vecka.
För att inse värdet av tio år – fråga ett nyskilt par.
För att inse värdet av tre år – fråga en student.
För att inse värdet av ett år – fråga en som missat en slutexamen.
För att inse värdet av nio månader – fråga en mor som fött en dödfödd.
För att inse värdet av en vecka – fråga en redaktör för en veckotidning.
För att inse värdet av en dag – fråga en dödsdömd cancerpatient.
För att inse värdet av en minut – fråga någon som missat en buss, tåg eller plan.
För att inse värdet av en sekund – fråga någon som överlevt en olycka.
Människor går ut ur livet, människor går in i livet. Människor dör mot sin vilja, människor lever mot sin vilja. Människor räknar sekunder… Sekunder till nästa tv-program. Sekunder till nästa fest. En sekund hit. En sekund dit. Och klockar tickar…
Just i det här ögonblicket så ligger en gammal gumma på sin dödsbädd, tittar djupt in i sitt barns ögon för sista gången. Ssssch, var inte rädd. Den vita hästen kommer att föra dig hem.
Just i det här ögonblicket så promenerar en liten nioårig flicka hem… Men hon hinner inte. Hon ser inte männen bakom henne. De sliter upp hennes blus och drar av hennes byxor. Innan ni har läst klart inlägget så är hon förstörd för alltid.
Avslitna ben, blodiga fingrar och såriga ansikten. Människor krälar fram för gatorna, endast med en sista bedjan i livet: Gör slut på mitt lidande – SKJUT MIG!
Varje dag vaknar ett lejon upp. Den vet att den måste springa snabbare än den långsammaste gasellen, annars kommer den att svälta ihjäl.
En. Två. Tre. Fyra. Fem. Håller ni räkningen? Sex. Sju. Åtta. Nio. Tio. Du räknar fortfarande?
Om du visste, att det här var ditt sista samtal med din mor, skulle du spela in det på band för att aldrig glömma hennes röst?
Om du visste, att den här kramen skulle bli den sista du någonsin har med din pappa, skulle du krama åt lite extra då?
Om du visste, att den här minuten var den sista minut du och din bästa kompis någonsin kommer att ha tillsammans, skulle du berätta hur mycket du älskar honom/henne eller ta för givet att den visste?
Tiden väntar inte på någon. Så om du väntar på något, varför inte göra det nu? Underskatta aldrig tre ord: Jag älskar dig! Säg det. Säg det nu! Inte till mig, du vet vem/vilka du skall säga det till. Viska i deras öra hur mycket du älskar dem och att du alltid så kommer göra. För, om morgondagen aldrig kommer, då har du inget att ångra.
Det spelar ingen roll om du är en gasell eller ett lejon. När morgonen gryr, då är det bäst att du börjar springa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



