Jag vill inte längre
Jag orkar inte det här
Tänk om man kunde säga så om livet
och bara hoppa av
mitt i farten
Då skulle jag göra det
just nu
tisdag, april 29, 2008
måndag, april 28, 2008
vad jag bryr mig om nu
Jag blir bara så jävla less på allt. Man är liksom glad och sådär, då ska folk vara sura och sabba för en genom att vara taskig. okej förlåt så jävla mycket då för att jag försöker connecta med nån. Man kan inte ha människor som properties. Han tillhör inte dig. Jag säger vad fan jag vill till vem fan jag vill. Jävla idioter. Fyfan.
Jag är så sjukt rastlös. Det känns som att jag sitter fast. Jag vill göra något radikalt. Dock vet jag inte vad. Kanske flytta till London helt random. Det skulle vara bra tror jag. Dock har jag inte pengar till det. Synd!
Jag vill ju bara få ur dig ur skallen. Jag blir galen. Jag är sjukt tröttsamt att bara ha en enda tanke i hjärnan. Jag försöker att sluta. Jag nämner dig liiite för ofta märker jag, men det är ändå inte så många gånger att jag avslöjar mig, tror jag. Jag hatar det här. Det är ju bara irriterande. Ändå är det enda jag vill att få vara nära dig. Att få prata med dig. Att... vara med dig. Jag vet att du sa att jag blev ledsen så fort du lämnar mig en gång. Men det är ju så sant. Jag blir ju det. Vilket är extremt frustrerande, då du är en utav mina bästa vänner. Vänskap ska man inte sabba. Och nu har jag gjort det. Fan fan fan. FAN!
Jag är så sjukt rastlös. Det känns som att jag sitter fast. Jag vill göra något radikalt. Dock vet jag inte vad. Kanske flytta till London helt random. Det skulle vara bra tror jag. Dock har jag inte pengar till det. Synd!
Jag vill ju bara få ur dig ur skallen. Jag blir galen. Jag är sjukt tröttsamt att bara ha en enda tanke i hjärnan. Jag försöker att sluta. Jag nämner dig liiite för ofta märker jag, men det är ändå inte så många gånger att jag avslöjar mig, tror jag. Jag hatar det här. Det är ju bara irriterande. Ändå är det enda jag vill att få vara nära dig. Att få prata med dig. Att... vara med dig. Jag vet att du sa att jag blev ledsen så fort du lämnar mig en gång. Men det är ju så sant. Jag blir ju det. Vilket är extremt frustrerande, då du är en utav mina bästa vänner. Vänskap ska man inte sabba. Och nu har jag gjort det. Fan fan fan. FAN!
DU HAR
din ensamhet
Du vårdar den även när du sitter med dina jämnåriga vänner i pojkringen och tvinnar armar. Din smala rygg utsträckt, men din tunna nacke böjd, och du skrattar och pratar med nedåtriktad blick för även så vakar du över din ensamhet och det känns som om jag kommer att kvävas om jag inte går fram och rör vid din nacke.
Så jag kvävs och du tvinnar armar med de andra pojkarna och ibland spänner du blicken i någon av dina vänner som om du har något att meddela som ord inte kan förmedla, för också på det viset vårdar du din ensamhet.
Du och jag kommer någon gång i framtiden att ha samtal där din sorglösa fåfänga lurar dig att gå med håven. Du kommer att fråga:
"Varför älskar du mig?"
Och jag kommer att svara:
"Därför att du lär mig hur rädd jag egentligen är för ensamhet och det är en ny insikt, det visste jag inte om mig själv tidigare."
Du kommer att säga:
"Men... då borde du ju hata mig."
Jag kommer att säga:
"Nej. Jag älskar dig."
Du kommer att säga:
"Kommer jag också att inse hur rädd jag är att vara ensam?"
Jag svarar:
"Kanske"
Du undrar:
"Kommer jag i så fall att älska dig mer?"
Svaret blir:
"Nej"
Du kommer att skratta till av häpenhet, nervös häpenhet, och säga:
"Jag kanske kommer att hata dig."
Och jag säger:
"Ja. Säkert."
Du kommer att bli alldeles bestört över detta svar och fråga:
"Varför?"
Svaret blir:
"För att du är uppfostrad till man."
Då kommer du att le ljust mot mig och säga:
"Du vill att jag ska hata dig för en sådan sak."
Och jag kommer att börja gråta.
Ni sitter i ring och tvinngar armar. Jag ser på dig genom en reva i förhänget.
Din nacke. Jag kvävs.
din ensamhet
Du vårdar den även när du sitter med dina jämnåriga vänner i pojkringen och tvinnar armar. Din smala rygg utsträckt, men din tunna nacke böjd, och du skrattar och pratar med nedåtriktad blick för även så vakar du över din ensamhet och det känns som om jag kommer att kvävas om jag inte går fram och rör vid din nacke.
Så jag kvävs och du tvinnar armar med de andra pojkarna och ibland spänner du blicken i någon av dina vänner som om du har något att meddela som ord inte kan förmedla, för också på det viset vårdar du din ensamhet.
Du och jag kommer någon gång i framtiden att ha samtal där din sorglösa fåfänga lurar dig att gå med håven. Du kommer att fråga:
"Varför älskar du mig?"
Och jag kommer att svara:
"Därför att du lär mig hur rädd jag egentligen är för ensamhet och det är en ny insikt, det visste jag inte om mig själv tidigare."
Du kommer att säga:
"Men... då borde du ju hata mig."
Jag kommer att säga:
"Nej. Jag älskar dig."
Du kommer att säga:
"Kommer jag också att inse hur rädd jag är att vara ensam?"
Jag svarar:
"Kanske"
Du undrar:
"Kommer jag i så fall att älska dig mer?"
Svaret blir:
"Nej"
Du kommer att skratta till av häpenhet, nervös häpenhet, och säga:
"Jag kanske kommer att hata dig."
Och jag säger:
"Ja. Säkert."
Du kommer att bli alldeles bestört över detta svar och fråga:
"Varför?"
Svaret blir:
"För att du är uppfostrad till man."
Då kommer du att le ljust mot mig och säga:
"Du vill att jag ska hata dig för en sådan sak."
Och jag kommer att börja gråta.
Ni sitter i ring och tvinngar armar. Jag ser på dig genom en reva i förhänget.
Din nacke. Jag kvävs.
lördag, april 26, 2008
Jesus christ, that's a pretty face
Jag känner mig smått instabil, emotionellt sett. Det går inte alls ihop; jag har ju redan haft min mens. Haha.
Nu har jag ätit mysig frukost, lyssnat på mysig musik, gråtit och skrattat. Allt inom loppet av VaknaUppTiden och Nu! :)
För i helvete. Haha.
Jag är så sjukt kräsen. Jag vill ha en person skitmycket, men sen gör jag inget åt det, för att jag får för mig att jag inte gillar något på den. Som att den är för smal, eller liknande. Eller för kort. Eller... sådär. Men det borde ju inte hindra mig; jag känner ju redan personen sedan två år tillbaka. Jag vet ju nästan redan allt om personen. (tänk om jag råkade avslöja mig nu?!?!)
Som förut när jag gillade en viss person skitmycket, och sen såg jag den äta chips. Jag blev så äcklad att jag inte kunde prata med den på flera veckor. Haha. För det typ kluckade nere i halsen på den, när den svalde. Haha. Jag vet att jag inte är perfekt själv, men det betyder ju inte att den man tycker om måste vara det. Lol. Hur som helst, så måste jag nog komma över mitt obehag för människor (och deras sätt att vara) om någonting alls ska komma någon vart. Haha.
Igår var mina vänner här litegrann och spelade lite spel. Jag blev än bättre på Guitar Hero. Det känns bra. ;)
Först kom Olle och Maciek, sedan kom Victor. Efter det var det Niclas, Emma, Daniel och Karin tur att komma. Victor och Maciek gick sedan mot centrum för att hämta upp Linus. Det var de. Mys var det i alla fall. Haha.
Take me to the place where you go.
FAN jag tror att jag behöver dig.
Nu har jag ätit mysig frukost, lyssnat på mysig musik, gråtit och skrattat. Allt inom loppet av VaknaUppTiden och Nu! :)
För i helvete. Haha.
Jag är så sjukt kräsen. Jag vill ha en person skitmycket, men sen gör jag inget åt det, för att jag får för mig att jag inte gillar något på den. Som att den är för smal, eller liknande. Eller för kort. Eller... sådär. Men det borde ju inte hindra mig; jag känner ju redan personen sedan två år tillbaka. Jag vet ju nästan redan allt om personen. (tänk om jag råkade avslöja mig nu?!?!)
Som förut när jag gillade en viss person skitmycket, och sen såg jag den äta chips. Jag blev så äcklad att jag inte kunde prata med den på flera veckor. Haha. För det typ kluckade nere i halsen på den, när den svalde. Haha. Jag vet att jag inte är perfekt själv, men det betyder ju inte att den man tycker om måste vara det. Lol. Hur som helst, så måste jag nog komma över mitt obehag för människor (och deras sätt att vara) om någonting alls ska komma någon vart. Haha.
Igår var mina vänner här litegrann och spelade lite spel. Jag blev än bättre på Guitar Hero. Det känns bra. ;)
Först kom Olle och Maciek, sedan kom Victor. Efter det var det Niclas, Emma, Daniel och Karin tur att komma. Victor och Maciek gick sedan mot centrum för att hämta upp Linus. Det var de. Mys var det i alla fall. Haha.
Take me to the place where you go.
FAN jag tror att jag behöver dig.
fredag, april 25, 2008
Fallirallira
Just det. Jag tror inte jag har berättat om när vi var i Kista allihopa och åt middag. :D
Det var jag, Emma, Niclas, Daniel, Johan, Victor, Linus, Gustaf, Maciek, Olle och Hannes.
Vi åkte dit och tittade lite i affärer men mest så satt vi och åt mat. Vi såg massa skumma saker i mataffären, bland annat lammtestiklar! Sedan när vi åkte hem så dansade vi jenka på stationen när tåget kom. Roligt roligt. x)
Det var jag, Emma, Niclas, Daniel, Johan, Victor, Linus, Gustaf, Maciek, Olle och Hannes.
Vi åkte dit och tittade lite i affärer men mest så satt vi och åt mat. Vi såg massa skumma saker i mataffären, bland annat lammtestiklar! Sedan när vi åkte hem så dansade vi jenka på stationen när tåget kom. Roligt roligt. x)
I walk beside you
Nu var det ett tag sen jag skrev - igen. Haha jag märker att jag börjar bli sämre på det här. Men som alltid har jag haft en del för mig, som jag nu bara måste skriva om! x)
Hur som helst så hade vi en alldeles för trevlig kväll fredagen den artonde april. ;p
Vi var nämligen ute i skogen och grillade.
Kvällen började med att jag och Victor gick till ICA och köpte korv och mashmallows och så vidare. Lite senare begav jag mig mot stationen för att möta upp de andra. Vi gick till barockparken och sedan vidare in i skogen. Haha, vi hittade inte den tänkta eldstaden så vi letade upp en annan. Vi hittade en längre in i skogen som var alldeles utmärkt. Haha. Vi grillade och sjöng och pratade. Riktigt trevligt. (Det var jag, Amne, Linus, Carro, Emma, Gustaf, Niclas, Victor, Olle, Maciek, Johan och Hannes)
På söndagen efter det så var jag, Emma, Victor och Gustaf nere på ängen och grillade lite korv och åt godis ett tag på dagen. Det var skitmysigt. Sedan gick jag hem i solnedgången! :)
I onsdags hade vi Z-dag, vilket alltid är väldigt trevligt. Jag och några till bestämde oss för att spela lite TV-spel hos Daniel. Jag begav mig ner mot stationen till fots, för att där möta Maciek och Linus. Emma kom sedan efter ett tag. Vi gick till Daniel, där också Olle var. Därifrån gick vi till Runby Skola och hälsade på min och Emmas gamla mentor. Sedan satte vi oss i gräset utanför skolan och spelade Gameboy Color och DS. träflans. Därifrån gick vi till hemköp och alla köpte varsin glass. Vi begav oss sedan mot Daniels hem igen. Där spelade vi först Tekken och sedan en hel del Guitar Hero. Vi bestämde oss för att vi var hungriga och därför att också äta mat, så vi gick mot stationen och kom på att bussen inte gick förrän om en halvtimme. Så vi begav oss mot Burger King till fots. Vi hälsade på Niclas, som arbetade den här dagen. Vi var där ett par timmar och sedan begav sig alla hemåt. Dvs alla gick åt ett håll och jag åt ett annat. Det blev ganska mycket gång den dagen, då det är ganska långt mellan alla de nämnda platserna. x)
Förra fredagen klippte jag även mitt hår. Helt själv till och med!
Jag blev extremt onöjd med det, eftersom att det blev väldigt snett (det är svårt att klippa sig själv). Men nu är jag däremot väldigt nöjd med det, för den här frisyren som jag fixade på mig själv passar mig mycket bättre. Mitt hår har dessutom en rätt fin färg nu till skillnad från förut. Så allt är bättre. Haha. :D
Och som vanligt har jag en ny liten CRUSH. haha. Jävla mig alltså. Så jävla typiskt. XD
Hur som helst så hade vi en alldeles för trevlig kväll fredagen den artonde april. ;p
Vi var nämligen ute i skogen och grillade.
Kvällen började med att jag och Victor gick till ICA och köpte korv och mashmallows och så vidare. Lite senare begav jag mig mot stationen för att möta upp de andra. Vi gick till barockparken och sedan vidare in i skogen. Haha, vi hittade inte den tänkta eldstaden så vi letade upp en annan. Vi hittade en längre in i skogen som var alldeles utmärkt. Haha. Vi grillade och sjöng och pratade. Riktigt trevligt. (Det var jag, Amne, Linus, Carro, Emma, Gustaf, Niclas, Victor, Olle, Maciek, Johan och Hannes)
På söndagen efter det så var jag, Emma, Victor och Gustaf nere på ängen och grillade lite korv och åt godis ett tag på dagen. Det var skitmysigt. Sedan gick jag hem i solnedgången! :)
I onsdags hade vi Z-dag, vilket alltid är väldigt trevligt. Jag och några till bestämde oss för att spela lite TV-spel hos Daniel. Jag begav mig ner mot stationen till fots, för att där möta Maciek och Linus. Emma kom sedan efter ett tag. Vi gick till Daniel, där också Olle var. Därifrån gick vi till Runby Skola och hälsade på min och Emmas gamla mentor. Sedan satte vi oss i gräset utanför skolan och spelade Gameboy Color och DS. träflans. Därifrån gick vi till hemköp och alla köpte varsin glass. Vi begav oss sedan mot Daniels hem igen. Där spelade vi först Tekken och sedan en hel del Guitar Hero. Vi bestämde oss för att vi var hungriga och därför att också äta mat, så vi gick mot stationen och kom på att bussen inte gick förrän om en halvtimme. Så vi begav oss mot Burger King till fots. Vi hälsade på Niclas, som arbetade den här dagen. Vi var där ett par timmar och sedan begav sig alla hemåt. Dvs alla gick åt ett håll och jag åt ett annat. Det blev ganska mycket gång den dagen, då det är ganska långt mellan alla de nämnda platserna. x)
Förra fredagen klippte jag även mitt hår. Helt själv till och med!
Jag blev extremt onöjd med det, eftersom att det blev väldigt snett (det är svårt att klippa sig själv). Men nu är jag däremot väldigt nöjd med det, för den här frisyren som jag fixade på mig själv passar mig mycket bättre. Mitt hår har dessutom en rätt fin färg nu till skillnad från förut. Så allt är bättre. Haha. :D
Och som vanligt har jag en ny liten CRUSH. haha. Jävla mig alltså. Så jävla typiskt. XD
torsdag, april 10, 2008
Grrrrr!
Jag blir arg när de slösar våra sista 40 kronor på cigaretter.
Jag vill ha bananer. Bananer! BANANER!
Jag vill ha bananer. Bananer! BANANER!
onsdag, april 09, 2008
JAG HAR SÅ SVINIGT ONT I NJURARNA. SOM OM DET INTE VAR NOG, SÅ HAR JAG TRÄNINGSVÄRK PÅ BAKSIDAN AV LÅREN. KAN KNAPPT GÅ. >_____< Jag SA ju att det var njurarna. Fyfaaaaaan vad ont. Mamma säger att det är njursten eller något. Typ säkert njursvikt. Fyfan jag dör. Folk trodde inte på mig. ("Man kan inte ha ont i njurarna. -.-", "Hur vet du att det är njurarna? -.-", "Sluta gnäll..." osv)
Njurarna är bönformiga organ på ungefär 6 gånger 12 centimeter, som ligger i par och delvis täckta av bukhinnan på var sin sida om ryggraden,
SÅHÄR LÅNGT FÅR MAN SKRIVA NÄR DET HANDLAR OM ENS FÖDELSEDAG!
Nothing was gonna bring me down yesterday. Ändå blev den dagen en av de värsta dagarna på året.
Det började med lite sovmorgon, då jag fick presenter av min mamma. Jag åt wienerbröd. Allt var väl. Alla i min klass sa grattis till mig. Det var trevligt. Jag brukar inte prata med dem så ofta, om man säger så. Fortfarande allt väl. Sedan skulle vi äta; jag åt med Linus och Amne. Jag kände mig dock lite utanför eftersom kompisar från deras klass var där. Jag kände mig lite out of place, när jag försökte prata med folk och de bara tittade på mig. Så jag pratade inte med dem mer och pratade bara med Linus och Amne.
Sedan gick vi till Fotosalen. Linus var skitarg av någon anledning. Han var helt bitsk och bara höll på att vara "elak". Ja, sen började Amne också vara helt dryg och arg. Så dom bråkade lite där om datorn. Då gick jag iväg. Jag gick runt i skolan litegrann, tills jag hittade Olle. Jag gick med Olle runt i skolan liteeeee vilket var bra. Sen såg vi Daniel och Johan och Frida och company. Vi pratade lite, och gick och satte oss vid ett bord. Jag sa inte så mycket. Kändes inte som att jag behövde det. Men Daniel frågade varför jag var så tyst. Han sa lika mycket som mig, så då frågade jag istället varför HAN var så tyst. Då svarade han inte och fortsatte att lyssna på sin musik i lurarna. Sedan gick några och jag och Daniel bråkade jättemycket.
Han förstår ju inte att jag blir ledsen när folk dissar en. Tänk om jag skulle göra så mot honom, som om han skulle vara så glad då. Jag tror knappast det. Dessutom är jag lite extra känslig för sånt där, due to my previous experiences. Fast nej, det förstår han inte heller.
Allt i livet är frid och fröjd. Till och med när folk som påstås vara ens kompisar bara lämnar en helt ensam. och så om jag var arg? fråga varför istället. Jag blir så jääääävla arg när de enda kompisar jag har beter sig så jävla pissigt mot en.
Så... sammanfattningsvis så kände jag mig utanför i alla gängen som jag var med.
När jag åkte hem så åkte jag med Jenna och Evelina och Cessan. Vi såg han den söta personen som jag tycker verkar snäll. Så dom skrattade åt mig när jag tittade på honom hela tiden. Heh. Jag gick till min mammas jobb sen, där jag fick tårta. Dock, var det inte min tårta. Det var mammas tårta, som hon skulle ha för att fira SIN födelsedag med sina arbetskamrater. Så, ja... Jag tog tåget hem. Men jag väntade i en halvtimme, för jag missade tåget med vilje alla gångerna. Bara satt där och stirrade typ.
När jag var i trappuppgången, så brast det. Jag började gråta jättemycket. När jag kom in i lägenheten så kunde jag inte hålla in något längre, så jag bara satte mig ner och grät.
Jag gick sedan till datorn, där jag frågade om någon ville komma hit och hålla mig sällskap på min Födelsedag, eftersom mamma skulle jobba hela dagen. Men det ville ingen. Så jag fortsatte att gråta. Jag grät och grät och grät tills det kändes som att inga tårar fanns kvar, då grät jag lite till. Sedan tittade jag på How I met your mother och skrattade åt programmet och åt mig själv för att jag gråtit så mycket. Sedan pratade jag med Lise på MSN och grät lite till för att jag saknade henne. Men sen skrattade jag massa, för det gör man alltid när man pratar med Lise.
Jag gick och la mig klockan halv tio! Jag orkade inte med allt.
Dock testade jag en grej som är lite hemligt. Jag tog två sömntabletter istället för en, fyrtiofem minuter innan utsatt tid. Det kändes kan jag säga, för jag blev väldigt matt i kroppen. Ja.
Och nu sitter jag här.
En illustration som beskriver min födelsedag rätt väl:
Såhär glad önskar jag att jag hade varit:
Det började med lite sovmorgon, då jag fick presenter av min mamma. Jag åt wienerbröd. Allt var väl. Alla i min klass sa grattis till mig. Det var trevligt. Jag brukar inte prata med dem så ofta, om man säger så. Fortfarande allt väl. Sedan skulle vi äta; jag åt med Linus och Amne. Jag kände mig dock lite utanför eftersom kompisar från deras klass var där. Jag kände mig lite out of place, när jag försökte prata med folk och de bara tittade på mig. Så jag pratade inte med dem mer och pratade bara med Linus och Amne.
Sedan gick vi till Fotosalen. Linus var skitarg av någon anledning. Han var helt bitsk och bara höll på att vara "elak". Ja, sen började Amne också vara helt dryg och arg. Så dom bråkade lite där om datorn. Då gick jag iväg. Jag gick runt i skolan litegrann, tills jag hittade Olle. Jag gick med Olle runt i skolan liteeeee vilket var bra. Sen såg vi Daniel och Johan och Frida och company. Vi pratade lite, och gick och satte oss vid ett bord. Jag sa inte så mycket. Kändes inte som att jag behövde det. Men Daniel frågade varför jag var så tyst. Han sa lika mycket som mig, så då frågade jag istället varför HAN var så tyst. Då svarade han inte och fortsatte att lyssna på sin musik i lurarna. Sedan gick några och jag och Daniel bråkade jättemycket.
Han förstår ju inte att jag blir ledsen när folk dissar en. Tänk om jag skulle göra så mot honom, som om han skulle vara så glad då. Jag tror knappast det. Dessutom är jag lite extra känslig för sånt där, due to my previous experiences. Fast nej, det förstår han inte heller.
Allt i livet är frid och fröjd. Till och med när folk som påstås vara ens kompisar bara lämnar en helt ensam. och så om jag var arg? fråga varför istället. Jag blir så jääääävla arg när de enda kompisar jag har beter sig så jävla pissigt mot en.
Så... sammanfattningsvis så kände jag mig utanför i alla gängen som jag var med.
När jag åkte hem så åkte jag med Jenna och Evelina och Cessan. Vi såg han den söta personen som jag tycker verkar snäll. Så dom skrattade åt mig när jag tittade på honom hela tiden. Heh. Jag gick till min mammas jobb sen, där jag fick tårta. Dock, var det inte min tårta. Det var mammas tårta, som hon skulle ha för att fira SIN födelsedag med sina arbetskamrater. Så, ja... Jag tog tåget hem. Men jag väntade i en halvtimme, för jag missade tåget med vilje alla gångerna. Bara satt där och stirrade typ.
När jag var i trappuppgången, så brast det. Jag började gråta jättemycket. När jag kom in i lägenheten så kunde jag inte hålla in något längre, så jag bara satte mig ner och grät.
Jag gick sedan till datorn, där jag frågade om någon ville komma hit och hålla mig sällskap på min Födelsedag, eftersom mamma skulle jobba hela dagen. Men det ville ingen. Så jag fortsatte att gråta. Jag grät och grät och grät tills det kändes som att inga tårar fanns kvar, då grät jag lite till. Sedan tittade jag på How I met your mother och skrattade åt programmet och åt mig själv för att jag gråtit så mycket. Sedan pratade jag med Lise på MSN och grät lite till för att jag saknade henne. Men sen skrattade jag massa, för det gör man alltid när man pratar med Lise.
Jag gick och la mig klockan halv tio! Jag orkade inte med allt.
Dock testade jag en grej som är lite hemligt. Jag tog två sömntabletter istället för en, fyrtiofem minuter innan utsatt tid. Det kändes kan jag säga, för jag blev väldigt matt i kroppen. Ja.
Och nu sitter jag här.
En illustration som beskriver min födelsedag rätt väl:
Såhär glad önskar jag att jag hade varit:
Mina presenter :)
tisdag, april 08, 2008
VI TVÅ, SJUTTON ÅR.
Wie, jag har födelsedag idag. :D
Mina presenter som jag har fått:
en gitarr av mami
en ds av mami
en jacka av mami
en klänning av ingela pling
ett jättefint halsband av amnish
en bok av oliver
woho. :)
Puss på mig själv. Nothing's gonna bring me down today.
Mina presenter som jag har fått:
en gitarr av mami
en ds av mami
en jacka av mami
en klänning av ingela pling
ett jättefint halsband av amnish
en bok av oliver
woho. :)
Puss på mig själv. Nothing's gonna bring me down today.
söndag, april 06, 2008
Look right through me
Gå, gå förbi
Jag vill stjäla dina tankar
ur ditt huvud
för ur dina ögon kan jag stjäla
allt jag vill ha
Jag ser dig
Jag ser dig
Jag ser dig
och jag vet att du är rädd
Du frågar mig vad kärlek är
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå
Jag har det
Du har det nu
samma symptom
både jag och du
Jag har det
men du säger:
jag är inte sjuk...
onsdag, april 02, 2008
the desert - so dry and lonely
You're so nice and you're so smart. You're such a good friend, I have to break your heart.
I tell you that I love you then I'll tear your world apart. Just pretend I didn't tear your world apart.
(My finger is on the trigger, ready to pull it off)
Jag tror att du har brist på social kompetens, då du måste vara full för att kunna uttrycka känslor. Inte ens då klarar du det bra. Och jag fortsätter att försöka nå dig, men varje gång du ser mig springer du nästan förbi. Jag vill bara sjunka genom golvet.
Bara för att jag inte säger något, så betyder det inte att jag inte tycker om dig.
Men för all del.
And besides, you're probably holding hands with some skinny, pretty girl that likes to talk about bands. (I am just a huge manatee, oh)
Jag försöker bara säga att jag saknar dig något otroligt... enormt stort.
Jag har problem med att andas. Kanske för att tårarna döljer sig bakom ögonen. Eller bara på grund av krampen i magen.
Pusssss.~
I tell you that I love you then I'll tear your world apart. Just pretend I didn't tear your world apart.
(My finger is on the trigger, ready to pull it off)
Jag tror att du har brist på social kompetens, då du måste vara full för att kunna uttrycka känslor. Inte ens då klarar du det bra. Och jag fortsätter att försöka nå dig, men varje gång du ser mig springer du nästan förbi. Jag vill bara sjunka genom golvet.
Bara för att jag inte säger något, så betyder det inte att jag inte tycker om dig.
Men för all del.
And besides, you're probably holding hands with some skinny, pretty girl that likes to talk about bands. (I am just a huge manatee, oh)
Jag försöker bara säga att jag saknar dig något otroligt... enormt stort.
Jag har problem med att andas. Kanske för att tårarna döljer sig bakom ögonen. Eller bara på grund av krampen i magen.
Pusssss.~
darkness imprisoning me
you were on my mind at least nine tenths of yesterdayit seemed as if perhaps I'd gone insane
what is it about you that has commandeered my brain?
i pretend i die in a plane crash, shabooom
Promenad på motorvägen är alltid nice. Jao.
Sen är jag lite irriterad på människor. Man vill typ umgås med folk, men nej. Tydligen inte. Man måste ha bestämt fyra veckor i förväg för att det ska kunna gå att ens prata med den. Skriva in i almanackan: "kl 14.00-14.15 - prata med [insert name] om fotboll och enhörningar"
Sen är jag irriterad på folk som man smsar, som skriver massa äckliga följdfrågor, så att man måste skicka fem miljarder sms för att bara säga en grej. Det är liksom dyyyyrt. Det är okej om man har tre (alltså duvet bolaget som man ringer med. -.-) dock. Såna folk kan ställa hur många följdfrågor som helst. Men inte såna som det kostar fucking kronan att skicka till. Det är dyyyyrt. dyrt dyrt dyrt dyrt forever. jag har noll kronor kvar nu bara för att folk inte förstååååår att dom ska svara med ETT sms. bajs på alla. bajspå mig.
åååååååhhhhhhhhhh jag är irriterad på FOLK. är jag srkämmande på nåt sätt eeellerrrr? måste det vara fem personer TILL för att man ska vara med mig? om jag är själv då? då blir man tydligen skräckslagen och det går inte alls för sig. alla kan dööööö. jag med förresten.
skiiit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
