vad jag bryr mig om nu

Jag blir bara så jävla less på allt. Man är liksom glad och sådär, då ska folk vara sura och sabba för en genom att vara taskig. okej förlåt så jävla mycket då för att jag försöker connecta med nån. Man kan inte ha människor som properties. Han tillhör inte dig. Jag säger vad fan jag vill till vem fan jag vill. Jävla idioter. Fyfan.


Jag är så sjukt rastlös. Det känns som att jag sitter fast. Jag vill göra något radikalt. Dock vet jag inte vad. Kanske flytta till London helt random. Det skulle vara bra tror jag. Dock har jag inte pengar till det. Synd!

Jag vill ju bara få ur dig ur skallen. Jag blir galen. Jag är sjukt tröttsamt att bara ha en enda tanke i hjärnan. Jag försöker att sluta. Jag nämner dig liiite för ofta märker jag, men det är ändå inte så många gånger att jag avslöjar mig, tror jag. Jag hatar det här. Det är ju bara irriterande. Ändå är det enda jag vill att få vara nära dig. Att få prata med dig. Att... vara med dig. Jag vet att du sa att jag blev ledsen så fort du lämnar mig en gång. Men det är ju så sant. Jag blir ju det. Vilket är extremt frustrerande, då du är en utav mina bästa vänner. Vänskap ska man inte sabba. Och nu har jag gjort det. Fan fan fan. FAN!