Usch för folk som måste berätta saker man inte vill veta. Usch för det. Usch för att se folk man inte vill se. Men jag ville se honom först, men sen ångrade jag det när jag väl såg honom. Då blev jag ledsen. Mycket ledsen. Nu har jag inget kvar att läsa, så nu kan jag börja läsa Peter Pohl igen. Jag älskar att läsa Peter Pohl. Särskilt böckerna om Mikael. När jag var mindre var jag kär i Mikael och tänkte såhär "Jag önskar jag hade en egen liten Mikael" För han är så oerhört härlig, den där pojken. Samtidigt som han verkar bitter på ett konstigt sätt, så har han ett mycket välutvecklat sinne för det som är vackert. Det är det som jag gillar hos honom. Mikael alltså. Och för att förtydliga det, så är det en karaktär i en bok. Mikael alltså. Härliga, fina Mikael.