Vid busshållplatsen hörde jag någon ta en, vad som verkade, stor och ljudlig tugga av en kexchoklad, så jag vände mig om, och visst var det en kexchoklad. Jag kunde inte sluta föreställa mig att kexchokladen var en bit kött. Då mådde jag illa och tittade bort igen.

Igår hittade jag ost med helt vegetabiliskt ystenzym. Det var till min stora glädje, för det betyder att jag kan äta den osten. Jag gillar ju egentligen ost. Och den var billig också (vilket kan betyda hemliga saker, men det låtsas vi inte om, för EGENTLIGEN mår man bättre av att inte veta).