Jag ska berätta något nu.
Hela mitt golv är täckt av papperslappar, färgpennor, målarfärger, pärlor, teckningar, tidningsutklipp, penslar, klistermärken, sugrör, ägg, tejp, lim, ramar, ljus, osv.
För jag har fått nån spunk och känner att jag vill måla hela tiden. Och skriva saker. Och göra konst. Men jag är inte bra på att göra konst. Och jag är egentligen inte bra på nåt. Men det känns bra att måla, just nu. Det känns bra att sitta på mitt golv av kaos och göra saker. Även om inget någonsin blir färdigt, (för ingenting jag någonsin gör blir färdigt, så är det bara) så känns det bra. Det känns befriande att sitta där.