fredag, oktober 31, 2008

Dreaming, crying


Jag måste berätta om min dröm. För den var så stark och levande. Som att det var på riktigt. När jag vaknade grät jag (igen), för att den inte var på riktigt.

Min dröm:

Jag satt i en bil. Det var pappas bil, det vet jag, för att pappa satt i framsätet, tillsammans med min kusin. Min kompis (jag vill inte säga hans namn) satt bredvid mig, i baksätet. Jag satt och grät. Stora tårar rann längs mina kinder. Så han sträckte sig fram och drog med fingertoppen längs mina tårar. Torkade bort dem. Sedan böjde han sig framåt och kysste mig med mjuka läppar rakt på munnen. Han drog sig snabbt tillbaka. Det gick så snabbt att jag inte ens hann tänka eller ens besvara kyssen. Jag blev så förvånad och vände mig om och tittade rakt in i hans blåa ögon. Men han tittade inte på mig. Jag tog min hand och smekte långsamt hans kindben. Fram och tillbaka. Han såg förvirrad ut. Som att han inte visste vad han skulle göra. Så jag böjde mig fram och kysste honom. Långsamt, så att han hann besvara den. För han smög in sin tunga lite fint i min mun. Då grät jag ännu en gång (i drömmen alltså).

Sedan hände tusen grejer med min familj och massor. Vi bråkade och alla sov i ett rum. Helt konstigt. Sedan var de försvunna. osv.

Det hoppade till att jag låg i hans säng, helt naken. Jag hade precis bett honom komma ner i sängen. Men han ville inte. Han var arg. På mig. Minns inte vad han sa, men det var stora, upprörda ord. Jag frågade vad jag hade gjort för fel. Det kunde han inte svara på. Jag grät. Han skrek.


Jobbig dröm. Jag önskar att jag aldrig drömt den och att det som hände i somras aldrig hänt. För då hade jag inte behövt vara så ledsen nu. Jag önskar också att jag inte smsat så sent igår kväll (kanske därför jag drömde så konstigt?). Jag önskar att jag hade frågat vad jag gjort för fel istället för att bara anta att han inte vill ha mig längre. Fast anta och anta. Jag är ganska säker på det. Störd som jag är, så ju mer han inte vill ha mig, desto mer vill jag ha honom. Jag vet. Väx upp. Tack, jag vet. Mycket väl medveten om det.

Han pratar inte med mig. Han förklarar inte vad han tänker på. Eller vad han vill. Prata med mig! Jag behöver få veta.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Aaw Lise :(

(haha mitt ord. ja llatså ordverifieringen är "drobbeta".. låter inte det lite skoj? x))

Anonym sa...

Du är utmanad Lotten! Kolla min blogg!