wrinkling my nose

Nu är mitt rum helt tomt. igen.
Det var tomt när vi flyttade hit för tre månader sen. Efter två månader så tapetserade de om rummet, så jag fick ta ut allt igen. Nu ska de lägga om golvet, så återigen måste jag tömma rummet. Det börjar kännas lite tröttsamt. :p


Jag minns på högstadiet, framförallt, när jag var jordens skoltröttaste människa. Jag orkade knappt ta mig upp på morgonen för att allt bara tycktes meningslöst och tråkigt. Ofta stannade jag hemma, enbart för att jag inte orkade ta mig upp ur sängen.
På gymnasiet ändrades det. Allt blev nytt och spännande. Speciellt media väckte mitt intresse lite extra mycket. Kändes som att det fanns en anledning till att gå till skolan. Det var inte alltid intressant (nu syftar jag på det gångna halvåret, som jag gått i gymnasiet) och inte alltid särskilt roligt, men det kändes alltid givande. Jag fick oftast ut något av det jag gjorde.
NU har vi börjat med journalistik (och vi ska ha det i fyra veckor) och det känns som att allt bara går käpprakt åt helvete. Det känns förjävligt. Det är så förbenat tråkigt att jag spyr vid blotta tanken (ändå har jag bara gått på tre lektioner).
Journalistik kan ta sig i rumpan.

och fan. hahahhhhh. :(