Du kommer aldrig mer vara ensam.
OCH FAN. jag ångrar allt jag inte gjorde haha.
och det känns som att jag har ett privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. och jag "älskar" dig men FAN vad vi håller på!
och oliver verkar ha fått uppfattningen om mig att jag är en rätt ensam person. och det kanske jag är, ja. men bara när jag själv vill. och det är så. och jag vet att det låter som något man alltid säger, men jag är i alla fall sanningsenlig. OCH FAN! jag är inte ensam. o.O (kolla jag är så jävla paradoxal. haha)
Alltid känns det som om jag är två steg bakom dig
du som alltid får infall, drar åt dig ljuset jag aldrig, men alltid velat prova
du säger jag ger dig något som du, alltid har saknat, en godhet en värme och jag
lägger mig bredvid och tänk att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig
så lugn
Det låter som en kliché och en lögn, en kärlekssång,
något patetiskt men jag vill bara ha dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar