lördag, juli 14, 2007

Det var de där dagarna (jag var inte gjord för dessa dar)

Under all den här ytan finns nåt du aldrig kommer få se
För jag tänker gömma det för dig,
det är mitt och bara mitt
Du gråter, jag gråter inte, det är sånt du gör och sånt jag inte gör
Fem enkla saker blir aldrig fem enkla saker mer

Så kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan
och kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan

Min syster kom på besök hon, klädd i vitt sa hon att 'Pappa är sjuk'
'Men har han inte alltid varit sjuk'
hon skrattade inte, sa 'Du måste komma i år Lasse, kom'
Så vi körde längs kusten, du och jag i din gamla bil.
Du satt brevid och tog bilder, men bilder är inget för mig.

Så kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan
och kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan

Det var den underligaste av saker när hon kom genom regnet som en ängel på vift och var det nåt som jag behövde så var det en ängel på vift för jag hade aldrig känt mig så fel som jag gjort det här året och den här festen var bara ännu ett fel tills hon kom genom regnet och drog sin hand genom mitt blöta hår och sa:

Du kommer aldrig mer vara ensam, aldrig mer den där hemska känslan
Ingen kan nånsin nå oss här
Du kommer aldrig mer vara ensam, aldrig mer den känslan

Så vi lämnade festen och körde i hennes bil genom natten tills vi stannade vid en sjö
och där gjorde vi allt det snuskiga i det blöta gräset medan solen gick upp ”jag är så trött på mina vänner och allt vi alltid gör och allt vi aldrig gör jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt och köpa mig ett nytt med någon som dig”

Du kommer aldrig mer vara ensam, aldrig mer den där hemska känslan
Ingen kan nånsin nå oss här
Du kommer aldrig mer vara ensam, aldrig mer den känslan

Och vi höll ihop hela sommaren och hösten, sen blev det som det brukar bli, en skitsak växte till något stort och vi bråkade om saker ingen av oss förstod
Och nu är det sommar igen och såklart kan jag inte låta bli att sakna dig när jag tänker på hur vacker du var då du kom genom regnet och sa:

Du kommer aldrig mer vara ensam, aldrig mer den där hemska känslan
Ingen kan nånsin nå oss här
Du kommer aldrig mer vara ensam, aldrig mer den känslan

Inga kommentarer: