Det här är en dikt som jag hittade i bidragstidningen till skrivartävlingen på min skola. Jag har inte tillåtelse att skriva av den men jag tyckte att det var så himla himla himla himla fint att jag nog gör det ändå. (Om människan som skrivit den ser detta får den väl säga något isåntfall. Tjolahopp.)
Himla fint, alltså.
Här kommer den:
Du
Det låter kanske konstigt men
när jag förträngde min åtrå till dig
verkar jag förträngt all åtrå i mig,
distansen
byggde en mur
mellan mig och lusten
mellan mig och längtan.
Klarar mig bra själv men
undrar ibland
hur det känns.
Att inte ha en ringmur om sitt inre.
Att alltid vilja ha
det man aldrig kan få
blir rätt krävande
i längden.
Skriven av: Clara Lynn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gud, vad vackert.
Skicka en kommentar