Du bodde runt hörnet. Men jag förstod aldrig det. Jag trodde vi möttes varje dag utav en slump. Kanske var det en slump att du bodde just där. För sedan lärde vi känna varandra. Och jag gick över till dig. Grannar liksom. Vi drack jordgubbssaft och åt kakor. Det var alltid alla sju sorterna. Prydligt uppställda på ett blommigt fat. Jag frågade mig aldrig varför du hade ett blommigt fat hemma. Vi pratade om olika typer av gamla män med mustasch. Det var tider det.