Nationella provet: Tal (Svenska B)

Jag är så himla stolt över mig själv.
Höll nämligen mitt tal idag. Trodde att jag skulle stamma och inte kunna prata alls.
Men jag pratade högt och tydligt och stammade inte alls och även om jag skakade en hel del i benen så gick allt överlag superbra. Och jag vet inte om det var för att jag förberedde mig så väl, eller för att jag redan funderat ut allt det värsta som kunde hända så noga i huvudet, som allt gick så bra. Men en sak vet jag i alla fall och det är att jag nog aldrig skulle ha klarat det om det inte vore för Lise. Så tack Lise så hemskt mycket. Du är min allra bästa vän någonsin. :D

Talet var dock lite för kort, så det drar ner lite på betyget tyckte läraren. Men det struntar jag i. För betyg är inte särskilt intressant för mig. Det som jag är glad över är att jag känner att jag utvecklats som person genom att våga hålla detta tal. Det känns hur bra som helst.