Alltså, saken är den att jag känner mig så himla ohemmastadd. Känns inte som att jag hör hemma här. Och på ett sätt längtar jag hem, trots att jag är hemma. På ett annat sätt längtar jag bort och inte hem. Längtar till äventyr där jag inte alls behöver ta dessa ansvar och inte alls behöver tänka på något alls. inte tänka på alla triviala saker. jag kan leva ut precis alla impulser och om jag vill ligga i sängen hela dagen och titta på the big bang theory, så kan jag göra det och ingen skulle ifrågasätta det. för det skulle vara helt okej. och på alla andra sätt så vill jag inte vara här alls. och helst av allt skulle jag flytta härifrån på en gång.

sen kom jag på vad jag kanske gillar att göra. vad jag vill bli.
alltså jag har alltid velat jobba i ett café.
ett mysigt café med udda stolar och lite mörk stämning, men inte läskigt, som det är ibland. utan en absolut mys-stämning. det skulle vara så himla bra. det jag kom på var att... det kanske är vad jag vill bli. en som startar ett helt eget café och bara... äger det. Stammisar skulle komma och jag skulle bli vän med dem. Men givetvis sker alla mina drömmar om detta café i mitt underbara Storbritannien. och hur mycket vill jag inte dit? och hur länge kommer det inte att dröja innan jag verkligen kan komma dit?