Nu nu nu är jag hemma ifrån Linus. ^^
Eller rättare sagt kom jag hem för en timme sen.
Det var roligt där.

Det började med att jag gick hemifrån gråtandes (som ett litet barn). Hela mitt ansikte var helt plufsigt och mina ögon alldeles rödögda. Det var INTE meningen att jag skulle se ut SÅ när jag mötte mina vänner vid perrongen på tågstationen (vi skulle ta tåget till rotebro). Jag trodde inte att de skulle märka. Men givetvis så gjorde de väl det.
Hos Linus såg vi lite Silent Night Deadly Night 2, som var ganska tråkig.
Vid det laget var det jag, Linus, Amne, Niclas, Emma och Daniel.
Vid tolv så gick Emma, Niclas och Daniel hem.
Då började vi leka lite "lekar" typ och dricka massa saker (yes, alcohol...). Då blev jag helt plufsig i huvudet. Surprise surprise.
Vi satt på golvet i FLERA timmar och bara pratade och pratade om massa saker. och jag berättade om det som jag hållit inne i flera veckor, och de blev extremt förvånade. Speciellt Linus. Och jag tycker synd om Linus. Förlåt Linus. Och vi fortsatte att prata. Och vi fick ut massa bra saker utav det. Det kändes jättebra att kunna prata sådär med dem.
Men som vanligt så blir jag ledsen av sånt. Eller mer, sentimental. Det kändes inte då eftersom att jag var så plufsig, men det känns nu.
Jag har ont i huvudet.
Och jag önskar att han bara kunde förstå att det är honom jag vill...
Jag vill dig.