I just want to believe (there's something more out there)

Jag tycker ju om dig så himla mycket. Så mycket att det nästan förvånar mig själv vissa gånger.
Det är främsta orsaken till varför jag försöker ta varje steg så långsamt som möjligt. För jag vet hur jag är. Hur jag beter mig. Jag slänger mig in i saker, tröttnar (ballar ur) och gå vidare. Då är det som att det aldrig hänt något och jag är krossad inombords. Igen.
Därför blir jag extra ledsen när du, redan nu, säger att jag förstör allt. Att jag inte "gör något" vilket bidrar till att "vi" inte fungerar. Jag försöker ju överkomma mig själv. Problemet sitter i mig. Jag behöver komma över min egen rädsla och bearbeta varje sak som händer.
Som det ser ut nu så har det redan gått för snabbt och jag drar mig undan.
Jag gör det. Jag låter inte människor komma mig nära inpå, hur mycket jag än vill det själv, så tillåter jag inte mig själv det. Någonsin. Och jag vet att jag tycker om dig.
Så nu ber jag dig.
Stå ut med mig ett tag till.

Om du är kvar sen så vet jag ju att du känner likadant.

huh va huh va huh va